Efter många års kamp med smärta och sjukdom har hon äntligen fått ro. Saknaden efter henne kommer alltid att göra sig påmind och när vi skildes i höstas innan jag for till AZ kramade vi om varandra, vinkade och sa - Vi ses. Vetskapen om att det inte skulle bli i detta livet har varit tungt att veta om men för Margareta en befrielse. Vi har pratat i telefon och jag hör hur rösten blivit allt svagare men värmen är densamma. En älskad syster har fått ro och lämnar ett stort tomrum efter sig men himlen har fått en ny ängel med mycket humor, ärlighet och kämparglöd för det som är viktigt.
Och jag vill verkligen att det ska vara så att Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar