Dröm inte bara. . . Åk iväg: Med valar i sikte

Sover i Brookings harbor med havet framför nosen på bilen. Många människor flanerar längs stranden och måsarna är ljudliga. Fiskebåtar kommer och går. Ola sitter med kikaren och kollar ut över vattnet och ser plötsligt en val som sprutar upp en kaskad av vatten. Den syns klart utan kikare också och ännu en dyker upp. Vilken känsla!

Så var det dags för kaffesladden att återigen gå sönder. Händer ganska ofta och varje gång en tradegi.

Klockan tickar och klockan 12 ska vi vara borta från vår parkering och vi styr återigen kosan norrut. Regnet forsar ner och vi stannar till på en RV park för natten. På med regnkläder för att utforska den lilla byn och vad hittar vi, bara runt hörnet?? Jo, en elbutik som har rätt sladd till perkulatorn. Inte enkelt normalt att hitta till vår gamla trogna kokare utan det brukar vara Amazon.com som är räddaren i nöden. Det fanns inga andra butiker alls på platsen och nästan 4 miles till en mataffär. Lycka!

Mera träd och mera Nationalparker innan vi kom till Sealrock och överraskade Mark, en gammal kompis. Gissa om han såg snopen ut. Han hade ingen aning om vart vi befann oss i stora vida världen.

Så äntligen har vi kommit fram till Nina och Tea. Så roligt att vara tillbaka. Boomie, hunden, kände väl igen oss trots att det gått tre år sedan vi var i Oregon. Nina och Tea har besökt oss flera gånger under tiden vi bott i Arizona och hunden tar hand om farmen då.

Nu var det dags att registrera bilen efter 3 månader och den blev besiktad av DMV och fick gula nummerskyltar. Vi hade den tiden på oss efter köpet i Az.

Ola beställde samtidigt tid för att göra ett skriftligt prov för ett Oreganskt körkort :) Det finns många fördelar för oss om han fixar det.

Och det gjorde han minsann Del 1 klart.

Vi har varit på trevligt 70 års kalas hos Skipp och ostron-kyckling lunch hos goda vänner i Eugene.
Våren är här precis som hemma med blommande träd och prunkande rabatter. Njuter i fulla drag.

Så var det dags för en läckande vattenpump men det får vi åtgärdat idag. Det skulle ta en månad att få tid men Nina är en riktig fixare och ordnade tid i närliggande stad. Svårt att vara utan vatten när man bor i bilen.

Träffade Miles och Simon på en asiatisk buffe restaurang. Dom bor båda i Eugene. Åt och hade trevligt och bestämde oss för att åka till ett litet fik och Miles bil gick inte att öppna. Batteriet var helt urdraget eftersom ljuset stått på. Efter många om och men och många indragna personer som gjorde ett suveränt engagemang var vi på väg mot fiket. Inga sura miner där inte.

Varit på ett möte på en av gårdarna häromkring och mött traktens kvinnor som träffas varje månad.
Tredje gången för mig och lika uppskattat.

Igår var sista tidens STORA händelse. Vi körde in till Springfield och Ola klarade körtestet.
Livet blir litet enklare, billigare faktiskt med tanke på försäkringar, och att använda som ID.

Nina och Tea jobbar för fulla segel med sin produktion av fiskar och fat. Två stora mässor snart.

Nu ser vi fram emot Canada och vi planerar att åka på lördag för att senare möta upp med vänner.
Vi kommer tillbaka hit igen och då är det dags för oss att bli farmare " på riktigt"

Litet från vår vardag
Kram alla!