Dagen igår var en olycksalig sådan . . .

Började bra och lugnt på Mc Kensey river tillsammans med Ola, Nina, Tea och Jane ,en granne på High Pass.Även hunden var med oss.Alla bar flytvästar även Bumer.m
Helt plötsligt en sten föröver men med baksidan av båten framåt.en djup dipp fram-
för stenen som båten tog på sidan och vår båt kantrade.Mitt i värsta forsen.Allt gick
rasande fort och Tea som skötte årorna for över mig och vi båda hamnade i vattnet.Jane måste ha ramlat i efter och Ola och Nina sist.Hennes tanke var att hon skulle rädda.Fick någon sorts överblick.Vet att min första tanke var att det här kan inte hända.Och att jag var under vattnet och såg gult strömmande vatten och bubblor.
Sedan var det nog en liten lucka och därefter att jag bara tumlade runt under vattnet i undervattenströmmarna.
Vet att tanken att jag måste hitta ljuset för att ta mig till ytan och helt plötsligt fanns det där.Mina sista krafter simmade uppåt allt jag kunde.LUFT.Och Nina som drog mig intill båten som hon hängde fast vid.Jane dök också upp vit i ansiktet med skräckfyllda ögon och blod som rann efter ena mungipan.Panik!Var var Ola och T? Nina uppfattade Ola röst och han var OK.T försvann under vattnet efter at5t ha tagit sig ut från undersidan av båten och dök strax upp igen.Båten hade nu dragits av strömmarna litet mot ena sidan och vi hängde med och höll krampaktigt i repsom var dragna runt om.Ola hade turligt nog hittat förtöjningstampen och medan vi drev med strömmen simmade vi allt vi kunde mot stranden.Ingen hund såg vi till och hoppades att hon simmat till stranden.Med fast mark under fötterna och alla tillsammans var en härlig känsla.Och Bumer dök strax upp.Hela kroppen skakade om det var av chock eller nedkylning vet jag inte.Ett gäng fiskare hade sett olyckan och stod med sin telefon för att ringa 911 men när vi alla dök upp och vi var OK tackade vi för hjälpen och glada över att slippa.
Vi lyckades vända båten och turligt nog var det mesta av vikt fastsurrat.Det hade inte varit roligt att få det i huvudet.Här kunde vi inte stanna utan var tvungna att forsätta framåt till en liten strand för att komma till solen och värmen.
Där låg vi och försökte förstå vad som hänt och torka upp.Drack kaffe som var kvar från termosen som hängt upp och ner i vattnet.
Är så glad över att vi alla överlevde.Att vi alla kunde använda hjärnan och kroppen för att överleva.
Vi förlorade ett antal solhattar och solglasögon men den nya vattentäta kameran funkar perfekt.Både Ninas och mina kontaktlinser satt kvar på plats.Bra test!
Ola och jag låg länge och pratade och hans första tanke hade också varit att det här kan inte hända.Stel och öm i hela kroppen men så tacksam.

Känns nästan som att det är DAG 1 i mitt liv just nu.