Vilken tur vi hade . . . .

. . som klarade oss undan med bara förskräckelsen.Vi gick där i godan ro och skulle runt sista sjön i Brazos park och där på stigen låg den lilla söta besten.Jag hade påbörjat sista stegen för att trampa på den men stannade mitt i steget och lyckades backa.Ola gick bredvid mig och var jämsides med ormen.Vi var 30 cm från att bitas båda två och man kan undra vilken av oss den hade valt.Vi är sååååå tacksamma att det gått så bra för det är en Copperhead och en av dom giftigaste.Läste på nätet om vår lille vän och det hade kunnat gå riktigt illa.
Träffade på en liten Caterpiller som kom ramlande från ett träd.En liten larv som ser ut som en videkatt på våren.Den placerade in en hoper giftiga taggar i armbågen på mig.Tog en antihistamintablett (tack Anahita) och gjorde rent runt området.Bästa botemedlet är att ta tape och dra ut taggarna och sedan använda citron men det visste inte jag.Här i trakterna ska man vara beredd att det mesta är giftigt för det stod i en bok som jag läste senare i går kväll att man skulle uppsöka en läkare.Men det var väl ändå litet överdrivet men man kan vara allergisk utan att veta om det.
Dagen innan vandrade vi hela dagen 15000 steg och såg 21 alligatorer en mängd vackra fågalar och nästan inga andra människor i parken.Trots att det var helgdag mitt i veckan.Första världskriget slutade.
Nu är vi tillbaka i Wharton igen och bor på garageuppfarten hos Nancy och Mary.
Tacksamma att vi överlevde äventyret och ser fram emot nästa.